Mogna klubben

Häromdagen råkade jag i luven på en telefonförsäljare. Jag tycker dom är jobbiga, men de flesta går det ju att säga nej till vilket jag brukar göra, trevligt men bestämt. Två sorter är dock jobbigare än de andra - bredbandssäljare och pensionsmänniskor. Det här var den sistnämnda. I stället för att bara säga tack men nej tack och lägga på luren så började jag diskutera och invända och ifrågasätta. Ajajaj, inte bra. Killen blev arg och pratade hööögre och hööögre, jag blev arg och pratade ÄNNU högre och sa åt honom att sluta skrika åt mig, han blev ännu argare och pratade ännu högre och så var hela cirkusen igång. Till slut insåg jag att fan, nu är mina finurliga idéer slut, så då var jag tvungen att improvisera ihop en slutkläm på samtalet. Här duger det inte med att bara bli arg och slänga på luren helt ocivliserat och låta min antagonist avgå med någon slags seger, nejnej. Jag, hahaha, blev tvärtyst i två sekunder, sen lät jag jätteledsen som om jag höll på att börja gråta och så sa jag att jag inte tyckte det var trevligt att prata med honom eftersom han skrek så åt mig och så tjöt jag ett hejdå och så la jag på. Jag vet inte om jag ska vara nöjd med att jag fick sista, dramaatiska, ordet eller om jag ska bli trött på mig själv som är så barnslig och startar värsta ordkriget med en jävla telefonförsäljare.

Samma kväll bjöd Erik på tårta på jobbet eftersom han fyllde år. Av olika anledningar som jag inte ska gå in på här så bestämdes det att det inte skulle bli minsta tårtbit kvar till dagen efter, allt skulle ätas upp på kvällen. Nemas problemas tänkte jag, vi är ju så många, så jag deklamerade högtidligt "jag ger dig mitt ord på att det inte ska finnas något kvar när jag går hem i natt". Tyvärr hade jag inte tänkt på vilka jag jobbade med. Med en person som inte äter grädde, en gbp-operererad och en diabetiker så minskar ju antalet potentiella tårtätare drastiskt. Dessutom var Kristoffer ledig, han är ju annars väldigt pålitlig när det gäller att äta. Desto mer för oss andra att göra och jag utsågs raskt till teamleader och ansvarig för att tårtan åts upp. Alltså herregud vad jag åt... Till slut höll jag på att spy, men hade jag gett mitt ord så hade jag! Allra sista biten trugade jag på Katinka, annars hade jag nog fått en hjärtinfarkt. Sjukt moget.... Som pricken över i tog jag kort på det tomma tårtfatet och skickade mms till Erik. "Känn stolthet över ett väl förrättat verk" fick jag till svar. Haha.

I söndags var jag på årsmöte och blev avtackad efter lång och trogen tjänst som sekreterare. Agneta hade tagit fasta på att jag fyller jämnt i år när hon ordnade present. Haha, hon hade länsat hela jävla Apoteket på anti-age-grejer! Det var tuber och burkar till förbannelse, av alla möjliga modeller och märken. Ett par skitfula läsglasögon skickade hon också med, och en illgrön jävla badmössa med en käck Apotek-slogan på, haha. Fick även såna där mellanrumsborstar man använder när man blivit gammal och drabbats av tandlossning, och ett häfte om hur man handskas med artros och portvinstå och diverse andra ålderskrämpor. Jag skrattade så jag grinade, det var en present jag själv hade kunnat hitta på.



Haha alltså VET ni hur mycket antirynkkräm man får plats med i en sån här stort kartong? En jävla massa kan jag tala om.



Men jag fick lite annat också, som 1,5 liter Pepsi Max och diverse pryttlar att ha med när Ciss och jag åker till Egypten. Hink, spade, solkräm och kondomer *asg*  


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0