frodis

Jahopp, summering då av året som gick. 2010 var ett ovanligt bra år! Bra vinter-OS, bra fotbolls-VM, bra tävlingar med hundarna, träffat roliga människor, både gamla och nya bekantskaper. Semestern var den bästa på flera år och så mycket som jag skrattade i somras har jag inte skrattat på år och dar. Dessutom gjorde jag mig inte illa, vilket får anses vara en bedrift bara det. Det blev ovanligt många konserter också, där jag klämde in Kent, Putte i Parken och Forever Young på en månad. Pjuh!

Årets lilla geni - raraste Partyvalpen är nu bara ett snäpp från att vara elitbrutta i både spår och lydnad.

Årets konsert-Topp-3

1. Depeche i Globen. Nitzer Ebb som förband, fläckfri låtlista, Martin sjöng bättre än någonsin och bandet verkade gladare, piggare och mer samspelta än på många många år. Total eufori!

2. Ultravox på Forever Young. Gammal är äldst sa Midge och gubbarna och lirade skiten ur hela E-tuna.

3. Kent på Conventum. Tumme upp för både låtlistan och Bono-Jockes vigör.

Årets bästa låt: "Dancing on my own" med Robyn.

Årets lakrits: Oskar Linnros

Årets karatefylla: Alltså... den där kvällen med hemmagjorda strawberry daquiris var något i hästväg.. En tom spritflaska, katthår i mixern och jordgubbsslams högt och lågt mötte Elisabeth när hon kom hem. Jag buggade till Roxette.. Men taxichauffören som jag åkte med hem hade garanterat en kul kväll på jobbet, så som han skrattade. Dagen efter hade jag fått 17 notifications på Facebook och fattade inte alls vad det var för status folk hade kommenterat. Stön..

Årets mest kryptiska sms: "Du behöver inte svara på det här, men om jag inte hört av mig till i morgon har jag blivit mördad av en cypriot i Tybble". Stackars Ciss hajade nada och undrade förskräckt vad i helvete jag höll på med.

Årets mest mogna uttryck: Talk to the hand grandma!

Årets nyuppfunna verb: Häppa

Årets nakenchock: verkar ha uteblivit, då hemfärden från den dyngsura Kent-konserten tydligen inte fastnade på fartkamera.

Årets fredsmäklare: Jag och Elisabeth. De högtflygande planerna skrinlades dock, då mitt lilla sidoprojekt "Fuck for peace" inte riktigt gick i lås.

Årets äntligen!: Annelie och jag fick se Jakob Hellman, efter lite drygt 20 års väntan bara. Gammal kärlek rostar aldrig!

Årets ben: Tillhörde Iker Casillas, som räddade VM-guldet.

Årets bladvändare: "Hypnotisören" av Lars Kepler

Årets största rosett: Den la Herr Hund beslag på!

Årets högoddsare: Att se mig på en julkonsert med Carola. Tätt följt av vår väntan på Europe i ett öltält i Karlskoga. There is a time and a place for everything, det är helt uppenbart!

2011 blir förhoppningsvis lika bra som 2010. Planerna är att tävla med Partyvalpen, bli smal (well... tionde gången gillt?) och sen ska Ciss och jag störa världsordningen lite genom att försöka åka på utlandssemester..

God fortsättning!