Forever Young 2010

Det har blivit en hel del livemusik i sommar men årets höjdpunkt var självklart Forever Young. En hel hög med gamla hjältar kom till Eskilstuna av alla ställen, wtf?? Jag, Annelie och Jenny var givetvis på plats, hur skulle det sett ut annars liksom.

En kväll i oktober 1989 stod Annelie och jag utanför Hjärter Ess i Parken Zoo och lyssnade på Jakob Hellman. Vi var för unga för att få komma in (så jävla gött det är att säga att man en gång varit för ung för något!) så vi fick stå ute i höstmörkret och frysa och tjuvlyssna. Men NU!.....

Nästan 21 år senare fick vi både se och höra Jakob! Samma låtar nu som då, det enda som skiljde var att Jakob blivit äldre och skippat glasögonen. Annelie och jag har självklart inte åldrats en dag sedan dess.. *host harkel*



Jakob Hellman - worth waiting for. Spelningen var självklart skitbra. Hela "..och stora havet"-skivan fick vi höra och Jakob var riktigt rolig mellan låtarna. Fast jag saknade allt glasögonen lite, och lite hårspray skulle inte skada. Men raraste Jakob kommer alltid finnas i hjärtat som "den där killen som du lyssnade så mycket på" som mamma kallar honom. Hahaha, när Jakob var på "Allsång på Skansen" hade morsan kunnat hans låtar, så indoktrinerad har hon blivit. Hemlig gäst hos Jakob denna gång var tack och loooov inte Johan Palm som i Linköping utan Titiyo!

Seriöst, hur FAN är det möjligt att se precis likadan ut som för över 20 år sedan?? Jag har aldrig sett något liknande tror jag, det är ju bara att gratulera Titiyo. Och givetvis bli lite bitter och grön av avund.

"Och du tror väl inte att jag är aaaa-aaaaaaa-vundsjuk på dig"

Efter Jakob ilade vi med blixtens hastighet (well..) till den andra scenen och bjöds på en helt GRYM konsert med Ultravox. Satan i gatan vad bra de var.

Midge Ure ser visserligen ut som David Lettermans kapellmästare nuförtiden, men shit vad han har hållit stilen i övrigt. Aj lööööv Midge, det är min nya kung!

 

Gubbstruttarna gav verkligen järnet, de var pigga och glada och taggade. En RIKTIGT riktigt bra konsert. Allsången till "Hymn" gav gåshud faktiskt.

Efter Ultravox skulle vi köpa mat var tanken, och det var ju en jävla cirkus det också... Jenny paxade ett bord och Annelie och jag köade.

Och SOM vi köade... En timme (!!) köade vi för att få lite mat. Som var kall dessutom. Så fruktansvärt dåligt så det är inte sant. ETT mattält, hur tänkte dom där?? Under tiden som vi köade fick vi se och höra Lustans Lakejer.



Mest av allt fick vi dock höra Johan Kinde prata. Herregud så han babblade, det fanns ingen hejd på honom. Och skoja försökte han också, som det var någon slags revy eller nåt. Annelie och jag ackompanjerade med "ba-dum-pum-psch!" efter varje platt kommentar. Kan Johan tramsa så kan vi!

Talk to the hand grandpa, jag orkar inte lyssna på ditt prat!

Vi fick vår mat till slut och kunde återvända till stackars Jenny som suttit mol allena i en timme och undrat om vi blivit bortrövade eller drullat i Eskilstunaån. Medan vi åt spelade Reeperbahn.



Har ingen uppfattning om huruvida de var bra eller ej, jag var fullt upptagen med att sluka min mat. Reeperbahn är inget jag lyssnat på direkt, jag tycker dom var bäst som Nürnberg 47 i filmen "G" :) Men sen var det dags för lite tysk synthpop! Trodde vi...



Alphaville tyckte tydligen att det här med nostalgi var bara so very 2009 och valde i stället att totalslakta sina låtar med hårdrocksriff och trummor och skit. Emellanåt lät det helt okej, sen klämde dom in nåt helt obefogat stick som bara skrek i öronen och sabbade allt.



"Men vad göööör dom??" Annelie och jag hamnade i lätt chocktillstånd vid "Big in Japan". Men killen bakom oss ser i alla fall helnöjd ut! *asg*

Marian Gold for runt som en guttaperkaboll men var i sån dålig form att han då inte orkade sjunga utan mest flåsade. Kunde inte hålla ut tonerna, pratade helt osammanhängande och höll inte melodierna ordentligt. Vi funderade helt ärligt på om karln var onykter.

Snacktime! Med en galen blick och en lakritsrem i munnen kan man slå världen med häpnad! Nåja, man kan återhämta sig från Alphaville-slakten och ladda för Human League i alla fall.



Human League vet hur man genomför en konsert med still och finess!

Som sagt, stil och finess och klass. Se och lär, Marian Gold!

The humans var skitbra! Bra sång, bra låtar, inga jävla dumheter med trummor och skit. Riktigt bra synthpop, rakt upp och ner utan krusiduller. Kanonbra avslutning.

Summa summarum - höjdare och bottennapp men en riktig kalaskväll!



Värsta bästa brudarna, som ALLTID kommer vara forever young! <3


Kommentarer
Postat av: Micke

Skulle inte kollat här också - inser ju var man skulle varit igår - och inte fanken i soffan i Hbg. The Humans - jag blir helt grön!!



Leakim från Vovve

2010-08-14 @ 17:04:00

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0