ESC - dagen efter
Tja vad ska man säga? Storslam! Utklassning! Gratulert til seiern Norge! Jag hoppades ju på norsk seger så där är jag nöjd. Sveriges placering däremot tycker jag var oförtjänt dålig. Men men. Några av bidragen tävlade ju inte i semifinalerna så dom har inte fått något omdöme tidigare i Frodisbloggen.
Frankrike - tja, det rådde ju ingen som helst tvivel om vilket land den här kom från. Boooring. Kristoffer tyckte att sångerskan såg ut som ett lik i C.S.I.
Ryssland - men vad var det HÄR nu då?? Hjälp så deprimerande. Visst, det kanske var värsta superduperdramatiska texten, hennes morsa och gamla babuschka kanske blivit bombade i Tjetjenien eller vad fan som helst, men ändå. Psykbryt på scenen, nej tack.
Tyskland - swing it! Det här var lite svängigt tyckte Marion och jag. All världens coolhetspoäng till Dita von Teese även om det var lite oklart varför i hela fridens dar hon var med.
England - men nejnejnej... Musikallåt med vibratosång. Zzzzz... Baxa dit Andrew Lloyd Webber kändes väl lite överkurs. Dessutom - hur såg han ut?? Som om han dragit på sig en sån där mask som föreställer en karikatyr av en gammal president eller nåt. Spooky.
Spanien - totalt menlöst, vid snabbgenomgången fem minuter efter framträdandet hade jag redan glömt den. Vid andra snabbgenomgången ytterligare tre minuter senare hade jag glömt den igen.
Förutom Norge gillade jag Island, Moldavien och Albanien bäst. Den här gången valde jag att bara lyssna på Albanien och tittade inte, då blev det jättebra! Önskar att jag gjort samma sak med Grekland faktiskt. Vi anade väl att det någonstans gömde sig en halvhyfsad discolåt, men vi satt bara och skrattade åt den überpinsamma sångaren och hans skutt och hopp. Och vad var det för mackapär han stod på, som liksom öppnade sig? En jättelik påsklämma?
Årets move - baklängesvolt. Visst var det ovanligt många baklängesvolter i år?
Överlag tyckte jag att det var en ovanligt bra melodifestival, det var inte lika många katastrofbidrag som det varit de senaste åren. Och framför allt - inga jävla skämtlåtar! Inga skojfriska pirater, ingen flumpudding som hänger tvätt, ingen folie-crazy frog, ingen rappande kalkon. I år behövde man inte sitta med hjärtat i halsgropen och undra om det skulle bli pannkaka av alltihop. Thank you Europe!
Frankrike - tja, det rådde ju ingen som helst tvivel om vilket land den här kom från. Boooring. Kristoffer tyckte att sångerskan såg ut som ett lik i C.S.I.
Ryssland - men vad var det HÄR nu då?? Hjälp så deprimerande. Visst, det kanske var värsta superduperdramatiska texten, hennes morsa och gamla babuschka kanske blivit bombade i Tjetjenien eller vad fan som helst, men ändå. Psykbryt på scenen, nej tack.
Tyskland - swing it! Det här var lite svängigt tyckte Marion och jag. All världens coolhetspoäng till Dita von Teese även om det var lite oklart varför i hela fridens dar hon var med.
England - men nejnejnej... Musikallåt med vibratosång. Zzzzz... Baxa dit Andrew Lloyd Webber kändes väl lite överkurs. Dessutom - hur såg han ut?? Som om han dragit på sig en sån där mask som föreställer en karikatyr av en gammal president eller nåt. Spooky.
Spanien - totalt menlöst, vid snabbgenomgången fem minuter efter framträdandet hade jag redan glömt den. Vid andra snabbgenomgången ytterligare tre minuter senare hade jag glömt den igen.
Förutom Norge gillade jag Island, Moldavien och Albanien bäst. Den här gången valde jag att bara lyssna på Albanien och tittade inte, då blev det jättebra! Önskar att jag gjort samma sak med Grekland faktiskt. Vi anade väl att det någonstans gömde sig en halvhyfsad discolåt, men vi satt bara och skrattade åt den überpinsamma sångaren och hans skutt och hopp. Och vad var det för mackapär han stod på, som liksom öppnade sig? En jättelik påsklämma?
Årets move - baklängesvolt. Visst var det ovanligt många baklängesvolter i år?
Överlag tyckte jag att det var en ovanligt bra melodifestival, det var inte lika många katastrofbidrag som det varit de senaste åren. Och framför allt - inga jävla skämtlåtar! Inga skojfriska pirater, ingen flumpudding som hänger tvätt, ingen folie-crazy frog, ingen rappande kalkon. I år behövde man inte sitta med hjärtat i halsgropen och undra om det skulle bli pannkaka av alltihop. Thank you Europe!
Kommentarer
Trackback
