His(s)nande sammanträffande

Är det inte lite spooky ändå? Igår kväll hånade jag en urusel skräckfilm som Gabriel sett. Den handlade om hissar som inte lydde när folk tryckte på knapparna och jag raljerade och antydde att det var holländska filmvetenskapstudenter som gjort den. Idag funkar inte hissen i mitt hus! Vad är oddsen? Är det min ruttna fans-karma som spridit sig till andra områden? Det hade ju inte varit något problem om det inte vore för det faktum att mina hundar av någon anledning inte tycker om att gå i trapporna i huset. Andra trappor går bra, men inte dessa. Uppför går bra men inte nerför. Partyvalpen krånglar inte så jättemycket, henne kan jag bära ett par steg och sen går det bra. Men den där stora klunsherren på 40 pannor som man inte bara bär under armen direkt - han sätter sig på baken och bara väääägrar. Som han spjärnar alltså! Och högljutt protesterar han när jag med milt våld knuffar ner honom för de första stegen, sen traskar han på som om det vore den mest självklara sak i världen. *suckar* Någon gång skulle jag verkligen vilja veta vad som försiggår i det där rara lilla huvudet. Jag hoppas att hissen fixas i ordning pronto, annars kan det här bli en VÄLDIGT tröttsam dag...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0