frodis

Telefonförsäljare verkar vara ett släkte för sig (jadå, jag generaliserar grovt här och utan att skämmas). Jag är ju så snäll att jag svarar i telefon när det ringer, det kan ju vara mamma. Idag ringde det en värmlänning som tyckte att han kunde fika samtidigt som han pratade med mig.

- Hej. *smask* Jag heter X och ringer från Motorlotten.
- Huh? Okej.
- Vad skulle du göra om du vann en miljon? *smask*
- Eh, ja typ köpa en massa saker. *stressar*
- *smask* *svälj* Det blir en massa grejer det. *smask*
- Jo...
*lång utläggning om ett lotteri, blandat med smaskande*
- Så vad säger du, ska vi slå till på en lott? *smask*
- Men alltså, brukar du sitta och äta när du ringer runt och pratar med folk??
- Nä faktiskt inte, ursäkta. *SVÄLJ* (här ser jag framför mig hur han liksom såg ut som Karl-Bertil Jonsson när han måste svälja en massa nötter när Tyko frågar om han vet något om faster Märtas porslinstallrik)
Det hela slutade i alla fall med att jag köpte en lott, trots att det verkligen bar mig emot. Men för en miljon kan jag rucka på mina principer att inte köpa något av en telefonförsäljare.

Eller klåparen som ringde precis när jag skulle in i duschen och hade lite bråttom.
- Jag heter X och ringer från företaget Y.
- Mmm, men jag är verkligen inte intresserad.
- *skitsur* Hur kan du veta det, jag har ju inte sagt vad jag erbjuder!
- Men du.. Tänker du ge mig en miljon kronor?
- Va? Nää...
- Tänker du ge mig en ny bil?
- Nej men..
- Jag står liksom näck här i hallen och ska duscha och sen till jobbet, är det en date med Dave Gahan du erbjuder?
- Va? 
- Nämen precis, alltså är jag inte intresserad. 

Ibland överväger jag att NIX-a mig, men samtidigt kan det vara lite skoj att jävlas med dom som ringer också *flin*